Oktober år 2018
Larmsirenerna dånar ! Vem lyssnar !
Även fåglarna och stenarna ........ ROPAR !
Människorna skaffar hörselskydd.


Högsommar år 2018
Med en värme som får mig att gå i ide !
Även alla mina gestalter i lera gömmer sig i skuggan.
Vi står stilla. Kanske tar vi bara sats , vi vill ut i livets centrum, letar efter vägen.



April �r 2018

Ett till �r har g�tt. Ett till �r ska komma.
Jag forts�tter att naket h�ra vad mina �gon ser ,
och se det mina �ron h�r. Min lera antecknar.
Jag blir skr�md av allt som h�nder i v�rlden nu, men min lera
tar makten �ver min vanmakt. F�r att orka m�ste jag forts�tta leta efter det rum som vill ta emot mitt spr�k i leran. Det stavas UTST�LLNING! Men hur ska det ske, mitt spr�k f�r inte plats om det inte h�rs. Och hur skall det h�ras utan utst�llning? �ven min bok drunknar i bruset. Makt och Vanmakt, Jubel och Vr�l, Mod och Missmod... lever jag med.


AUGUSTI �r 2017
MIN BOK -Det stora �ventyret- en resa bortom ytan, vill nu ut p� sitt eget �ventyr! Jag har nu l�nge levt med vid�ppna �gon, och mitt m�te med den v�rld vi lever i har varit omst�rtande naket. �ven m�tet med den konst jag gjort under m�nga �r har tr�ffat mig med st�rre kraft �n tidigare. Tv� poler lever jag mellan :VR�LET �ver allt som sl�r s�nder och JUBLET �ver det nya som trotsigt bygger upp igen. Vreden och Jublet �r tv� kompletterande krafter som f�ljer mig och b�da hj�lper mig ut ur min vanmakt. En resa bortom ytan som jag aldrig vill bryta upp ifr�n.



april 2017 BOKEN �R KLAR !
Min hemsida ber�ttar under f�rsta rubriken,


den 23 februari �r 2017
..... jag g�r och v�ntar p� den bok jag arbetat l�nge med , och som nyss l�mnats till bokbinderiet. Om tv� veckor skall den komma hem till mig. Och sedan skall jag lotsa den ut i v�rlden. Sp�nnande !
Den har f�tt titeln " det stora �ventyret- en resa bortom ytan "
......allt ryms i en droppe av vatten och ljus.........


Sommaren 2016


Kommer just hem efter en l�ng resa
L�ngre �n till Afrika, l�ngre �n till m�nen
Det jag s�g var utanf�r mina f�rest�llningar
Ingen kamera hade jag, och ingen mobil
Mina ord kan inte ber�tta
Allt rymdes i en droppe av vatten och ljus


en dag i februari 2016

Jag har byggt en koja
d�r tystnaden kan bo
N�r tystnaden har vilat sig
b�rjar hon tala
Min lera lyssnar



Det �r fredag i november , en vecka efter attentatet i Paris.
Hela v�rlden lever i skr�ck. Alla mobiliserar mot ondskan.
Klimatm�tet i Paris nu snart �verskuggas av det som h�nde i Paris f�rra veckan.
Moder Jord �r ocks� hotad av det s�tt vi behandlar henne.
Anv�nder vi en skr�ck ,f�r att bed�va en annan skr�ck? Hotet mot Moder Jord f�r inte plats just nu. Kanske allt h�nger ihop? Var finns dialogen om helheten?



S�ndagmorgon den 20 september

Det s�gs att Gud steg in i v�rlden som ett jagat flyktingbarn,
f�dd bland djuren p� ett jordgolv,
f�r det fanns ingen annan plats f�r honom.
Barnet v�xte upp till en ung man, som ber�ttade om vetekornets kraft.
Kv�llen innan han visste att han skulle m�rdas,
delade han br�det med alla n�rvarande,
f�r att vi skulle komma ih�g hans ber�ttelse
om tillit och tillh�righet.
Nu har barnet stora katedraler att bo i.
Det kan vara sv�rt att hitta honom d�r,
och br�det f�r vi inte alltid ta del av.
Nu flyr barnet igen och f�ds mitt ibland oss p� golvet.
Vetekornet forts�tter att gro till ett br�d ,
som vi en dag alla f�r dela.
S� �r min l�ngtan om en enda m�nsklighet.


S�ndag den 6 september 2015

Nu flyr m�nniskor i tusental �ter igen.Som barn s�g jag,p� journalfilmer, barn g� barfota i sn�n. Dom hade inga skor. Och jag visste. Jag visste att kriget fanns p� riktigt f�r barn m�ste g� barfota i sn�n. Det gjorde ont i mina f�tter. Nu �r jag inte barn l�ngre och det jag nu ser f�der ett ramaskri i mig, i hela mig.
I det ropet blandar sig m�nniskor i tusental som flyr f�r att f� leva. Min lera tar mot ropet och s�ker en plats f�r att bli h�rd.


Nu �r det sent i augusti, en ny tid b�rjar.

Sommaren har varit intensiv som utst�llningstid, och ingenting �r sig riktigt likt. Cristina Karlstam skrev en artikel i Uppsala Nya Tidning den 16 juli om min sommarutst�llning p� Gr�ns��. Den artikeln gav mig ny kraft.Jag har �tergett den under rubriken Ord ur recentioner. Nu �r min arbetsiver mycket st�rre �n vad min kropp orkar med. Och det k�nns bra trots allt! Mina gestalter i leran pratar �ven n�r jag beh�ver sova. Nu vill jag ge dom ett nytt rum !
Dom t�l inte att beh�va vara stumma, nerpackade i plastl�dor. D� br�kar dom med mig och ropar att dom vill f� luft igen. Jag beh�ver medhj�lpare f�r att befria dom. Det finns konstn�rer som har det, konstn�rer som har extrah�nder genom snickare, smeder, kuratorer, och m�nga fler.
Visst vet jag vad jag beh�ver hj�lp med! Jag vet vad jag vill g�ra!





Den sjunde dagen i juli

Nu �r alla mina terracottor fr�n London hemma igen.
Gruppen med den d�ende f�geln st�r nu p� skulpt�rf�rbundets jubileumsutst�llning p� Konstn�rshuset. I g�r fick jag kopior p� teckningar som yngre barn gjort i London efter mina gestalter och dom fick ber�tta varf�r dom valt den skulpturen."I draw it because it makes me calme!" OJ! Barn �r kreativa och k�nsliga. Det var nog det finaste omd�met jag f�tt p� l�nge av figurer som vuxna ibland inte orkar ta till sig. Ett annat svar var: "I think it looks like a soul coming out of a dead bird."




En dag i b�rja p� juni m�nad �r 2015

Jag v�ntar hem min del av utst�llningen i London.
L�ngtar efter att f� befria mina gestalter fr�n packl�dan och ge dom syre igen.
H�r i stan st�r andra skaror i terracotta, som vill f� rum att leva i en ny dialog.
P� Gr�ns�� finns m�nga p� sommarvistelse.
Alla b�rjar bli h�gljudda i sin iver att komma vidare i v�rlden.
Teckningarna vill ocks� vara med, dom t�l inte att ligga helt t�tt intill varandra.
Det �r ett v�ldigt sorl, och m�nga g�r sig inte h�rda i tr�ngseln.
Jag letar igen, efter nya rum.


Pingstafton �r 2015

Det �r pingst, h�nryckningens tid.
Alla dessa v�ra h�gtider ber�ttar om n�got som st�ndigt sker, s� tolkar jag det. Gudabarnet f�ds st�ndigt, den heliga d�ren slits s�nder p� en tr�p�le- Kain d�dar Abel, jublet �ver livet blandar sig genom all klagan. H�r st�r jag i min vardag och bl�ter min lera f�r att ta makten �ver min vanmakt.


Maj m�nad �r 2015

Nu st�r dom d�r i stallet ,i Gr�ns�� slottspark, och pratar med varandra, alla dom som levde f�r l�nge sedan och blivit f�revigade i slottets m�lningar, och mina m�nniskor i lera. M�nga erfarenheter delar dom, n�r dom v�gar vara uppriktiga i sin dialog. Inte �r vi s� olika. Men ber�ttelserna om oss �r olika. Om vi tar oss tid, �r tysta och modiga s� kan vi lyssna p� dem.Vilken sp�nnande dialog! Vi �r alla inbjudna att delta i det samtalet. Vi f�r f�rs�ka lyssna p� en eller tv� i taget annars blir det bara ett sorl av r�ster som vi inte kan urskilja.
Det kan bli sp�nnande, inte vet man vad som h�nder.



11 februari 2015

Det var sp�nnande i London. Det gav kraft och arbetsgl�dje.
Den 25 juni �r jag tillbaka f�r att vara med p� en bokutgivning
om utst�llningen och Nordisk skulptur de senaste 50 �ren . Kanske �ppnar sig nya m�jligheter, Nu arbetar jag inf�r en sommarutst�llning p� Gr�ns��
slottsgods. Leran v�ntar p� mig. V�gen r�tar ut sig.



23 januari 2015

Nu packar jag!
Skulpturerna �r redan p� v�g till London.
Nu packar jag med mig sj�lv , min iver och min vilja och gl�dje.
Tandborsten och allt praktiskt f�ljer med av bara farten.
Sp�nnande att �ppna nya d�rrar.
Jag �r p� v�g.



den 10 november

Jag har f�rs�kt l�nge nu, att l�ta mina terracottor f� tala
i ett rum i Sverige. Men alla f�rs�k har den sista tiden bem�tts med tystnad,
eller ibland av ett artigt NEJ.
S� kommer ett brev fr�n London och efter ans�kan om deltagande i en utst�llning med 14 skulpt�rer fr�n Norden, f�r jag
ett �vertygande JA ! Jag f�r livsrum igen, i Storbritannien.
Och min lera kan andas igen.


den 7 oktober

Det s�gs att elefanterna sprang fr�n stranden innan Tsunamin n�dde fram. F�rmodligen hade dom en sensibilitet som r�ddade deras liv.
Vi m�nniskor flyr sensibiliteten och lyssnar inte p� dom som �nd� f�rs�ker anv�nda den f�r att ber�tta sina erfarenheter.
Vi bakar en kaka f�r att lugna ner alla oroliga aningar.



Det �r den andra dagen i september val�ret 2014

Det har varit en turbulent sommar med rapporter om
ondska och �versv�mningar, hetta och skogsbr�nder.
Nu flyr m�nniskorna! M�nga flyr f�r att f� leva,
och m�nga flyr f�r att inte se dom som flyr.
SVT lugnar oss med sportprestationer och matt�vlingar och " nu ska vi vara glada" och f� mer pengar i pl�nboken.
Jag ger upp mitt ramaskri, men det �r sv�rt att f� h�ras .
Jag letar.


Den 20 maj

Ibland stannar tiden
och v�ggarna i rummet rasar samman,
�ven orden f�rlorar sin b�rkraft.
Mitt spr�k s�ker sig andra uttryck.


En dag i maj m�nad

Jag citerar �ter igen Herbert Marcuse:
"Konstens sanning ligger i dess f�rm�ga
att bryta den best�ende verklighetens monopol
p� att definiera vad som �r verklighet."
Vilket �ventyr!
Inte beh�ver vi �ka till M�nen f�r att f� v�ra starka upplevelser !

Den 17 maj

P� bordet st�r en stor bukett med rosor fr�n mina kollegor i
Svenska Konstn�rernas F�rening. I g�r fick jag ta emot ett stipendium med motiveringen: " Starkt, k�nsligt, ber�rande"
Min gl�dje fyller mig med ny kraft.


L�ngfredagen 2014

Det �r tyst i dag.
Men det �r en annan tystnad �n den kreativa tystnaden,
som jag skrev om en februaridag.
Jag har s�nt m�nga ans�kningar om ett rum
till mina terracottor och mina teckningar.
Men det �r tyst, f�rvirrande tyst.
Har vi f�rlorat f�rm�gan till dialog , sam-tal ?

En februaridag

......jag m�ste g� in i tystnaden.......
f�r att kunna h�ra vad jag tecknar......


�rets sista dag �r 2013

Det stora rummet i min bostad �r �verfyllt av terracottor
och teckningar.Dom �r nu h�gljudda och p�tr�ngande.
Eller �r det jag som f�tt tillbaka min f�rm�ga till kontakt?
Leran och kolet f�r liv i en dialog med en mottagare.
I det slutna rummet utan mottagare tystnar allt.
N�r jag g�r in i det tysta rummet
h�r jag hur starkt alla ljud kommer tillbaka.
Leran lever igen .
Jag letar efter ett st�rre rum och fler som st�ller sig i en dialog.
Det stavas Utst�llning.

S�ndag den 17 november

I g�r fick jag ta emot Skulpt�rf�rbundets Sergelstipendium 2013 !
En ny d�rr �ppnar sig !
Min tillit v�xer.


Novemberskymning 2013

Jag v�ntar.
Jag letar.
Djupt i mig har jag en tillit.
Samma tillit som fostret har
till krafter som f�der livet vidare.



Redan Oktoberljus ! 2013

I snart nio m�nader har jag nu �ntligen kunnat g� till mitt eget
tysta rum p� Tavastgatan ,d�r leran v�ntar p� mig.
Nio m�nader! Det �r tiden f�r att f�da.
Inte vet jag vad som h�nder mig.
Men jag letar f�r att jag skall kunna g� vidare
med min nya iver. Jag vill ge rum och luft �t mina terracottor och teckningar f�r att dom skall kunna st� i en dialog.
Det stavas UTST�LLNING !

Nya �ret 2013

Ordtjuvar
dom tog v�ra vackraste ord
slog s�nder dom

Och inga nya ord hittar vi
vi �r spr�kl�sa
och hittar inte in i den verklighet
som orden skulle b�ra

Hur ska vi limma ihop orden
s� dom kan b�ra verkligheten
bortom alla trasiga ord

Tjuvar tog orden
.....................

L�rdag den 22 december 2012

Det har varit skolavslutning.
N�gra elever har varit i en kyrka.
Pr�sten fick inte l�sa v�lsignelsen.
Eleverna m�ste skyddas fr�n v�lsignelsen.
Men m�nga andra gudar f�r prata fritt .
Dom kommer inte med n�gon v�lsignelse.
Dom har helt andra �nskem�l och g�mmer sig
i icke-religi�sa ord.
Snart f�r v�l barnen inte sjunga om bl�sippan som niger !
Inte kan v�l bl�sippor niga.


S�ndag 25 november 2012

I dag s�g jag f�rsta filmen i TV- serien Why Poverty.
Allt �r n�ra nu, vi kan inte bara dra f�r gardinerna.
Finns ordet Barmh�rtighet kvar?
Ropet, b�nen om Barmh�rtighet finns i min kortfilm
Kyrie Eleison ,men det �r bara genom oss som den
barmh�rtigheten kan leva ,
v�r Kyrie har bara v�ra h�nder .



Onsdag den 24 oktober 2012

Kanske ska jag kalla mig journalist, bildjournalist.
Jag tittar. Och jag ber�ttar vad jag ser.
Jag ber�ttar i lera.



onsdag den 10 oktober

Nu har jag gett luft och rum igen till mina gestalter i lera.
Dom st�r och v�ntar i galleriet p� att f� komma i dialog .
Nu s�ger dom det som dom inte kan i kafferummet
d�r vi alla har v�ra gr�nser !
Om ni bara l�ter mig tala,s� s�ger dom f�rst.
Om du lyssnar f�r du h�ra det du kanske inte h�rt.



m�ndag den 8 oktober

Jag packar in mina gestalter i bubbelplast f�r att ta dom till
utst�llningen i �ster�ker som �ppnar p� l�rdag.
I bubbelplasten kan dom inte andas.
D� finns dom inte.
Det �r m�nga gestalter h�r i min atelje som �r nerpackade,
kanske kan dom f� liv en dag.
Vi blir till inf�r ett DU sa filosofen Buber. Vi ger varandra liv.
Det pratade inte politikerna om p� Partidebatten i SVT om i g�r.
Det �r pengar som g�ller. Vi ska bli rika f�r att f� liv.
Det r�cker inte med grundtrygghet.
D�rf�r har vi inte r�d med Kulturen.
Men vi upplever v�rlden genom v�ra sinnen !

Vi kan tr�na v�ra sinnen likav�l som v�ra kroppar.
T�nk om vi inte hade r�d att r�ra p� oss!


s�ndag den 19 augusti 2012

Sommaren har varit Vila efter ett turbulent �r.
Min lera �r v�t .... igen.
Fingertopparna minns min lera l�ngt ner i tiden
N�r jag var tretton �r gjorde jag en sj�jungfru.
Den gl�djen har f�ljt mig och sporrat mig att �teruppleva.
En besk�ftig storasyster grep in och f�rb�ttrade.
Den vrede jag d� k�nde finns ocks� kvar!
En del minnen har br�nt sig fast.
Kroppen minns , d�rf�r h�ller jag nu i min v�ta lera
f�r att gl�djen skall f�rl�sa verkligheten.
Nu g�r besk�ftiga politiker in och s�ger att gymnasieelever inte
har tid att l�ta leran finnas med. Och inte f�rgerna eller musiken.
Jag blir rasande.Varf�r amputerar vi spr�ket som skall ge oss
det liv som Sara Lidman skriver om!
Jag f�r inget svar p� min text i Dagens Nyheter den 25 juli.


Onsdag den 25 juli....en m�nad senare,

kom min text in i Dagens Nyheter.
Se f�reg�ende anteckning den 27/6. Sp�nnande.
Jag hade s�nt den f�rst till Ins�ndarsidan "Skriv i DN " som tyckte att det var en dikt och inte platsade som debattinl�gg.
Jag s�nde den d� till Kulturredaktionen.Hur Kulturredaktionen t�nker, vet jag inte. Men nu st�r den som en dikt p� Familjesidan !
Tacksam att den �nd� inte nonchalerats och hoppas att den kan s� ett fr�.Vad �r det som h�nder med synen p� Kultur n�r �mnena nu inte l�ngre �r obligatoriska p� Gymnasiet ! Vad �r det som h�nder med v�ra v�rderingar ! ? !
Var p�g�r dialogen om detta?



27 juni �r 2012

Jag l�ste en debattartikel i DN i dag d�r det st�r att Jan Bj�rklund tycker att de kreativa �mnena inte beh�vs p� Gymnasiet.
De tar bara tid fr�n de "riktiga " kunskaps�mnena.
De estetiska �mnena �r inte l�ngre obligatoriska p� Gymnasiet.
Vad �r d� KUNSKAP?
Jag s�nde som ett inl�gg en text till DN.
Om den kommer att anses viktig och publiceras, vet jag inte.
Men h�r kommer den.


Har vi r�d att inte satsa p� kulturen

�r mitt arbete samh�llets chokladask
en lyxartikel
som vi inte har r�d med n�r det blir ont om pengar till mat

�r mitt arbete det lilla n�dv�ndiga sp�r�mnet i f�dan
som vi inte har r�d att vara utan

Jag f�r inget svar

Jag l�nar Sara Lidmans ord d� hon skrev
�ditt spr�ks gr�nser �r ditt livs gr�nser
ett utarmat spr�k ger utarmade m�nniskor�
och jag tror att hon ocks� ans�g att musik och konst
och andra kulturformer �r spr�kverktyg f�r att ge liv

Jag tittar
min lera �r min kikare och mitt mikroskop
jag ber�ttar vad jag ser

Vill du l�na min kikare
�r den bara en chokladpralin
som vi inte har r�d med

Eller har vi inte r�d att vara utan den

Vi �r m�nga som inte ger upp
trots att det �r d�raktigt
f�r vi tror att v�ra kikare
�r n�dv�ndiga

Anv�nd oss


Marianne Hall
Skulpt�r


19 maj

Det var helt tyst och ljust n�r jag vaknade.
Minnet av nattens dr�mmar var bara en v�rkande oro.
I g�r s�g jag Sp�ksonaten p� teaterscenen.
N�r rid�n gick ner f�rsvann alla gestalter.
Nej dom f�rsvann inte.
Dom finns st�ndigt .
har alltid funnits.
�ven n�r jag sover finns dom.
Jag drar ner rid�n ,
men den �ker upp med en sm�ll.
Dom f�r v�l sitta h�r, nu n�r jag ska jobba med leran.
Hoppas att dom sover en stund sedan.
Jag blir s� tr�tt annars.


Magnolian i maj m�nad blommar i �verfl�d
Jag v�cker min lera.
Den har varit tyst i flera veckor.
Utst�llningen fr�n Cupido st�r nerpackad, nu tr�der dom fram,
alla gestalter som inte fick sitt rum d�.
Och nya gestalter tar form i den v�ta leran.
Inte hejdar Magnolian sitt �verfl�d.
Inte f�rst�r jag varf�r......
detta �verfl�d av liv och f�rg�ngelse.
Motsatserna v�rker i mig denna v�r.


det �r april m�nad

Nu �r den �ver, min utst�llning p� Cupido.
Eller �r det nu som den forts�tter?
Alla dessa m�ten med alla lever ju vidare!
Alla dessa terracottor lever vidare.
Jag kan bara ge plats f�r alla dessa fr�n ,
jag kan ge dom luft och vatten.
Men sedan v�xer dom i sin egen kraft .


Det �r mars m�nad.

Jag citerar Herbert Marcuse:
"Konstens sanning ligger i dess f�rm�ga
att bryta den best�ende verklighetens monopol
p� att definiera vad som �r verklighet"
................
Ibland stannar tiden,
Och v�ggarna i rummet rasar samman.
Allt det som varit, allt det som �r,
och allt det som ska komma,
finns mycket n�ra varandra i ett stort NU.
N�r v�ggarna rasat �ppnar sig ett nytt rum ,
d�r Kosmos och Mikrokosmos och Min egen verklighet i nuet
bildar en enhet.
Det h�r �r en upplevelse jag haft nyligen.
Det �r en m�ngbottnad upplevelse d�r b�de sorg och f�rundran
och gl�dje finns bredvid varandra.
En upplevelse b�de av svaghet och kraft.

En dag tidigt i januari �r 2012.

Min bror Lars-Lennart Forsberg �r d�d.
Det k�nns helt overkligt att skriva denna mening.
I dag sorterar jag de fotografier han tog i september i min atelje.
Jag bl�ddrar i mina p�rmar och finner �ven starka fotografier bl.a fr�n �r 1976 inf�r min debututst�llning HOS PETRA.
Vi kom s�rskilt n�ra varandra d� han gjorde kortfilmen
KYRIE ELEISON med mina skulpturer. D�den �r en orkan.
Ingenting �r sig likt. Jag g�r i ett nytt landskap.
D�den s�tter blixtljus p� livet.
Och m�rkligt nog upplever jag nu livet mycket starkare.
Det �r en g�ta.
........................................

En dag i oktober 2011

Tomas Transtr�mer skriver i Det vilda torget 1983
att bl�sipporna �ppnar en l�nng�ng till den verkliga festen.
Nu har Tomas Transtr�mer f�tt Nobelpriset !
I den festen �r bl�sipporna med!
Dom har ocks� f�tt Nobelpriset.
Nu r�tar dom p� stj�lkarna och ser p� oss.
Och den blicken �r v�rldens hopp.




Sommarmorgon i ateljen l�rdag den 23 juli 2011

I g�r kv�ll gr�t jag .
Morgonen �r kvar i gr�ten.
Norska tevebolagets bilder g�r anspr�k p� att vara verkliga.
Fast det inte kan ha h�nt det som h�nt.
Otaliga andra bilder passerar revy.
Alla ber�ttar dom om n�got som h�nde trots att det inte h�nde.
Jag hittar min gr�t och min vrede och f�rtvivlan
ocks� i alla dessa gestalter i lera som ligger h�r i ateljen.
�ven mina lergestalter g�r nu anspr�k p� att vara verkliga.
Fast dom bara �r lera.
Gr�ten och vreden har hittat en plats .
s� att den kan hj�lpa mig vidare och f�rl�sa min kraft.
Inte kan jag bara ligga h�r och gr�ta.



Tankar fr�n ateljen

Det �r sommar nu.
Vi ska v�lja r�tt krydda till fisken och vara glada
Radion trummer nyheter i bakgrunden.
Det �r torka i �stra Afrika.
Alla dessa ansikten.
Vad ska vi g�ra.
I k�ndistidningarna finns det ocks� ansikten.
Med n�sor och l�ppar och �gon som opererats f�r att duga.
Det ska vara raka n�sor.
Inte b�jda.
Alla dessa ansikten.
Vad ska vi g�ra med v�ra krokiga n�sor.


Snart majdagar

Nu dunkar �ntligen min br�nnugn igen.
Det k�nns som om jag f�tt tillbaka mitt hj�rta i ateljen!
Min stora runda ugn har f�tt ett eget rum h�r p� en av
Konstn�rshems g�rdar . Min flytt fr�n V�ster�s �r klar.
Jag har f�tt klara mig med provisorier.
Ugnen kommer att vilja arbeta som ett blodomlopp....
.......och jag f�r se till att jag kan fylla den!
Jag l�ngtar efter doften av het ugn ... och att f� h�lla de �nnu varma gestalterna i handen..... och f� se den torra obr�nda leran f� liv igen.


den 6 aprildagen

F�RE GRYNINGEN
SJ�NG KOLTRASTEN


En av de sista dagarna i februari.

F�r en tid sedan fick jag se fotografier p� tre sm�
terracottagestalter som nu st�r i ett kontorsrum p� Kungliga Myntet.
Det var n�gon fr�n Statens Konstr�d som s�g , som tog emot och som
gav dom ett rum att leva i. Nu m�nga �r senare �terser jag dom.
Och dom drabbar mig!
Nu ser jag, tar emot dom och �r glad f�r att dom har ett rum att leva i.
Det kan ta tid att se.
Filosofen Martin Buber skrev att vi blir till genom relation, inf�r ett Du.
Jag g�r mina terracottor och betraktaren blir motparten.
Jag och betraktaren kommer i en dialog d�r vi skapar varandra.
Vi �r b�da helt viktiga och blir tydliga i m�tet.
Det �r detta som �r �ventyret.

En dag i februari.

Tyrannen , h�rskaren �ver Libyen, han kallar sina unders�tar f�r r�ttor
och ska utrota dom.
Unders�tarna b�rjar kraftfullt tala
och tar makten �ver sin maktl�shet,
och deras makt kommer en dag att avsl�ja tyrannens maktl�shet


Februariljuset har kommit tillbaka
I Egypten g�r m�nniskorna ut p� gatorna och ropar
efter mat och v�rdighet och frihet som m�nniska.
V�rdighet!
Det �r alla vi utan makt som m�ste ta makten tillbaka.
Maktl�sheten ska frig�ra makten inom oss.
Jag ska ta fram mina rop p� pappret och i min lera.
Ropet efter v�rdighet



Och nu �r det nytt �r igen... �r 2011.
Jag fick ett meddelande fr�n L�kare utan gr�nser i dag.
Med en p�minnelse om den 12 januari f�r ett �r sedan.
Det var dagen d� jordb�vningen skakade Haiti.
Alla dessa dagar f�r att vi ska minnas.
Hur kan vi gl�mma?
Vi gl�mmer f�r att orka... s� �r det m�nga som s�ger.
Men kanske �r det f�r att orka vidare som vi inte ska gl�mma .
Hur ska vi kunna se ...om vi blundar.
Det blev en sm�rtsam bild i leran idag.
�gonen blev alldeles vid�ppna.
Och d� s�g dom ocks� livets storhet.
..........................................
Det ska bli Advent �r 2010
Advent tycker jag om.
Det finns en kraft i den symboliken.
En kraft som f�r�ndrar.
Min lera b�rjar leva igen.
Mina teckningar n�r mig igen.



November �r det nu.
Min lera �r tyst.
Teckningspappret �r vitt.
Jag v�ntar.


Sent i september

Nu �r det tid att f�rbereda ett rum f�r att l�mna min konst till betraktarna.
Jag tr�der d� �t sidan f�r att de som vill ska kunna g�ra sin egen resa.Platsen �r Karby g�rd senare delen av oktober m�nad.Men �nnu �r det jag som st�ller mig inf�r mina egna uttryck, det �r en l�ng och ocks� m�dosam resa. Mina terracottagestalter
kommer till mig med olika styrka allt efter var jag befinner mig.
Ibland kommer dom snabbt ibland f�r jag v�nta p� dom.
Jag f�r ha mod att t�la, t�lamod.
Det �r sp�nnande att lyssna p� dom.




Sensommartid 2010

Nu �r jag och min pappa lika gamla!
Det k�nns stort.
Nu har jag g�tt igenom pappas teckningar igen, de som jag fick f�r
44 �r sedan! Det var jag som fick g� igenom alla hans teckningar
och f�rdela i tretton delar,d� n�r han hade g�tt dit v�ra sinnen inte n�r.
Jag �r full av v�rdnad och inpiration . Vilken tecknare!
Han b�rjade teckna n�r alla fjorton barnen var utflugna och han
inte beh�vde trampa lika mycket p� sin symaskin.N�r han inte fick h�lla i sitt stora teckningsblock p� intensivavdelningen f�r sin hj�rtinfarkt, d� b�rjade han teckna sina medpatienter i det lilla formatet .
Nu finns han h�r p� Bellmansgatan och ler tryggt mot mig
fr�n sitt sj�lvportr�tt,
och jag h�r hur han ber mig att forts�tta arbeta.
Jag m�ter honom starkare �n n�gon tid.
Och jag vill inte svika honom.


Midsommartid �r 2010

Tiden kommer till oss med kraft och fart.
Min l�genhet p� Bellmansgatan blir mer och mer arbetsrum.
Jag f�r inte rum med alla teckningar p� v�ggarna l�ngre,
s� nu l�gger jag dom p� h�g.
N�gra av dom ska jag visa p� Karby g�rd i oktober tillsammans med skulpturer.
Min br�nnugn finns nu p� Konstn�rshem , men �nnu har jag inte f�tt klartecken att f� installera den i ett f�rr�dsutrymme.
En br�nnugn som inte ibland f�r arbeta ,
�r som ett hj�rta som stannat, kroppen f�r syrebrist.
Jag f�r v�nta.
Bj�rk har f�tt Polarpriset! Det �r Bj�rk som sjunger i kortfilmen Kyrie Eleison som grundar sig p� mina skulpturer.
Jag vet att SVT har insett detta, men vi f�r se om mina f�rhoppningar om en repris p� filmen kommer att infrias!
Jag f�r v�nta.
Min text till Skuggutredningen i november 2008 har jag s�nt till Kulturministern.
Men inte tror jag att hon l�ste den.
Jag f�r v�nta.
Och ha mod att t�la, t�lamod.
Men �r mitt arbete samh�llets chokladpralin?
Jag f�r inget svar.
Det har inte en Kulturminister tid med.
Jag jobbar vidare f�r att f� syre.

.....................................................

Den 20 november �r 2009 �r det redan.
Jag har varit tyst l�nge nu i min dagbok.
Nu har jag hittat tillbaka till teckningsblocket.
Bilderna bara kommer till mig, ot�liga p� att ha f�tt v�nta s� l�nge
stiger dom bara p�! Jag h�lsar p� dom med igenk�nnande gl�dje.
Undrar var dom h�llit hus. Jag f�r g�ra plats f�r dom.
Dom f�r samsas med kruskaramellerna som ocks� vill vara med p� arbetsbordet.



Det �r den 22 januari 2009
det nya �ret travar vidare
v�rl�karna b�rjar redan leta sig upp

Nu kommer filmen
p� TV
Det f�rs�ker jag ta in nu.
Kanske f�rsvinner den i mediabruset.
Kanske ger den mig n�gon ny d�rr att �ppna.
Kyrie Eleison�. b�nen om barmh�rtighet.

Den b�nen har jag ropat sedan jag var ett barn
uttryckt p� m�nga s�tt
Som barn s�g jag ett annat barn p� en filmduk
som gick barfota i sn�n under kriget.. �
en bild som sedan hela tiden upprepat sig i m�nga former
och aldrig l�mnat mig
Josef och Maria flyr st�ndigt undan Herodes.
Nu �r jag inget barn l�ngre
bilderna blir allt obarmh�rtigare.
Och dom tr�nger allt n�rmare.

Jod�, jag ser�� visst ser jag livets storhet!
Och det �r just d�rf�r jag m�ste forts�tta att ropa
om Barmh�rtighet.

Marianne

.....................................................

Det �r en novemberdag �r 2008
Jag har s�nt en text till Skuggutredningen,
alternativutredningen till Riksdagens kulturutredning.
H�r kommer texten!

HAR VI R�D ATT INTE SATSA P� KULTUREN?
�r mitt arbete samh�llets chokladask
en lyxartikel
som vi inte har r�d med n�r det blir ont om pengar till mat

�r mitt arbete det lilla n�dv�ndiga sp�r�mnet i f�dan
som vi inte har r�d att vara utan

Jag f�r inget svar

Jag l�nar Sara Lidmans ord d� hon skrev
�ditt spr�ks gr�nser �r ditt livs gr�nser
ett utarmat spr�k ger utarmade m�nniskor�
och jag tror att hon ocks� ans�g att musik och konst
och andra kulturformer �r spr�kverktyg f�r att ge liv

Jag tittar
min lera �r min kikare och mitt mikroskop
jag ber�ttar vad jag ser

Vill du l�na min kikare
�r den bara en chokladpralin
som vi inte har r�d med

Eller har vi inte r�d att vara utan den

Vi �r m�nga som inte ger upp
trots att det �r d�raktigt
f�r vi tror att v�ra kikare
�r n�dv�ndiga

Anv�nd oss

Marianne Hall
Skulpt�r

Det m�ste till en attitydf�r�ndring hos politikerna
f�r att kulturarbetarna ska f� dr�gliga villkor.


H�r kommer nu en del �ldre dagboksanteckningar .
........................................................

den 10:e april 2006

Jag har ��PPNAT UGN� ! �nnu varma h�ller jag i mina gestalter, vi letar efter kontakt med varandra N�gra �r snabba , n�gra m�ste jag v�nta p��..ibland har det tagit l�ng tid innan vi sett varandra. Kanske st�r dom p� ett podium en dag och v�ntar en bes�kare. Och n�gra �r snabba, och n�gra m�ste bes�karen v�nta p�. Men det g�r s�llan en bes�kare. S�llan v�ntar en bes�kare. Hela verkligheten ska g� fort. �s� vi hinner . Men vi spiller. Vi spiller .




Maj m�nad �r 2006

Jag v�ntar.
V�ren kom utan att jag gjorde n�got.

Jag v�ntar.
Och jag kan inte g�ra n�got annat just nu

Jag kan bara f�rbereda det som ska bli till
och vila i min v�ntan




Morgonen den 19 juli 2006

Nattens dr�mbilder m�ter morgonsolen
det �r h�gsommar

m�ter radior�sten
ord ord trummar
trummar krig och jordb�vning

jag vrider mig i s�ngen
ska g� upp

jag h�r barnen gallskrika
f�rbarma dig



Det �r �terigen den 6.e augusti
Hiroshimadagen 2006
Och �nnu sliter m�nniskan s�nder m�nniskan




s�ndag den 20 augusti 2006

jag �r hemma nu
fr�n Gotland
havet sk�ljde rent
jag har tv�ttat mig

ny tid kommer mot mig
och jag sm�springer mot den
med nyfikenhet

Jag var �tta �r den 6 augusti f�r sextio �r sedan. Jag visste ingenting om bomben. Men varje skoldag gick jag genom tunneln som luktade smuts och som skulle vara skyddsrum om kriget kom. D� var det tryggt att lyssna p� v�derleksrapporten som sa att solen fanns.

Min lera har f�tt ta mot min vrede
Det �r den 6 augusti �r 2005, sextio �r sedan bomben f�ll �ver Hiroshima. Och �nnu sliter m�nniskan av huden p� m�nniskan
Hon sliter av huden p� sp�dbarn och p� gamla och p� sina j�mn�riga, hon tr�nger in i cellerna och vrider till Hon styckar och sl�r.
Stor�gda st�r vi och ser p� och nya datum ska f� oss att se. Vi ska se de andras ondska och den ska vi f�rsvara oss mot.
Vi travar vidare och lyssnar p� v�derleksrapporten. Och vi kl�ser varandra och sliter av huden och��

M�nniskan sliter huden av m�nniskan. Jag k�nner urvr�let i mig och vem ska ta mot det. Leran har tagit mot det.

Och jag har m�tt den svindlande berusningen av de nyf�ddas hud, och jag har sett in i gamla �gon som lyst av tillit.
Jag har drunknat i ett kronblads sk�nhet och vilat inf�r en stj�rnhimmel. Vem ska ta mot min gl�dje. Leran har tagit mot den.

I dag r�jer jag i min atelj� f�r att sl�ppa in kameran och stativen. Arbetet med filmen med mina skulpturer ska b�rja.
Och vi har gett den titeln Kyrie eleison som betyder Herre f�rbarma dig.

.........................................................


S�ndag den 4 september 2005

Katrina. Katrina Katrina.
Jag pr�var ordet m�nga g�nger, ett namn
Katrina d�dar utan �tskillnad, skoningsl�s �r hon.
Makten ropar p� ordning och ger order att d�da
Alla de som plundrar f�r att leva
f�r makten d�da
Utan �tskillnad, skoningsl�s �r makten.

Och jag undrar vilken av orkanerna som �r v�rst
naturens
eller m�nniskans


Inspelningen i min atelje �r klar
nu v�ntar redigeringen

Kyrie eleison




den 6 oktober 2005

Jag har kommit hem efter en resa till en alpby i �sterrike.
Jag har varit uppe p� toppen av ett h�gt berg.
Det jag s�g var utanf�r mina f�rest�llningar.
Jag kom hem och s�g in i mitt nyf�dda barnbarns �gon
Det jag s�g var utanf�r mina f�rest�llningar.
Omtumlad �r jag

Och jag skriver
att min kropp �r en hinna mellan tv� o�ndligheter
i den hinnan bor jag

Berget och barnet rymde samma hisnande djup



F�rsta november

November �r det, dagen �r tio timmar kortare �n i midsomras�..jag har k�pt lampor till ateljevisningen, det �r s� m�rkt. Och Sabina som �r ett apatiskt barn sover under en lastbil l�ngt bort fr�n den svenska v�rden, det �r s� m�rkt Vem ska ta mot min vrede . Leran f�r ta mot den. Sedan ligger den d�r �.p� ateljevisningen �..och mina spotlight lyser p� den. Men inte hj�lper det Sabina. Jag travar vidare . Och inte vet jag om mitt Kyrie Eleison n�r n�gon. Att be om f�rbarmande! Finns ordet kvar? F�r att komma ur min vanmakt g�r jag tillbaka till min lera. Och jag letar efter en till spotlight. Det �r s� m�rkt.


Den f�rsta decemberdagen �r 2005


Jag h�ller min lera bl�t, ot�lig �r jag
I leran finns mitt spr�k
och ot�lig �r jag
t�l inte
jag t�l inte stumheten
orolig �r jag i stumheten


I leran finns mitt spr�k
och spr�ket �r oroligt
ot�ligt �r spr�ket som inte n�r fram
t�l inte
t�l inte stumheten
oroligt �r spr�ket


d�rf�r br�nner jag min lera
f�r att spr�ket ska f� liv
och leva i mellanrummet mellan dig och mig






HUR SKA FÅGELNS ROP TILL OSS HÖRAS !